Erik Karlberg

Så skrev jag min första bok

Blogg

Rätt kapitelsktruktur och att skriva efter tandborstning tog mig från idé till bok i hand.

Den hade funnits där ett tag. Påbörjats och jobbats på, men aldrig riktigt hittat sin väg. Hösten 2017 spenderade jag två veckor i Beirut. Dagarna fick en ovanligt inrutad rutin och varje morgon drack jag kaffe på hippiekafét Sole Insight. Där satt jag sedan kvar några timmar med min iPad och skrev på den, innan jag gav mig ut och utforskade staden. Då var det en bok på engelska och inriktningen en annan.

Tillbaka i vardagslivet sökte jag rutin för skrivandet och lyckades ibland få till den. Både denna och andra böcker påbörjades. Jag bodde i Dubai och det var oftast direkt efter ett pass i husets gym som jag var tillräckligt uppe i varv för att skriva. Men så kom dagar då jobbet blev sent, resor och aktiviteter som rubbade rutinen och pennan blev åter vilande.

Utsikt mot Roman Citadell från Dust Roof i Amman.

Hösten 2018 och en veckas resa i Jordanien. Det blev inte mycket skrivet den veckan, men sista dagen satt jag på Dust Roof i Amman och insåg att ingången på mitt bokprojekt var fel. Den tidigare idén var för snäv i tiden och det var trots allt lite mindre flyt i att skriva sin första bok på engelska. En ny titel formulerades och jag satte där och då en ny kapitelstruktur som skulle komma att hålla boken igenom. E-handel för en digital nomad var född på riktigt.

Väl tillbaka i Dubai formade jag en ny plan för mitt skrivande. Jag satte upp mål i form av ett papper på väggen hemma med små kryssrutor. För varje timme av skrivande fick jag rita dit ett kryss. När det var dags la jag telefonen åt sidan med timern satt och började rakt upp och ner att skriva på något av kapitlen. Jag tog långa promenader i hettan till kaféer och restauranger där jag satte mig för att skriva. Boken tog sig framåt men långsamt.

Det som verkligen fick skrivandet att ta fart var två saker. För det första började jag jobba med halvtimmar istället för timmar. Det var lättare att ta sig för, en halvtimme får alltid plats. För det andra började jag beta av en av halvtimmarna på morgonen redan innan jobbet. Vad man än gör på kvällarna är de alldeles för konkurrensutsatta av livets alla aktiviteter, men det är sällan tandborstningen konkurreras bort av ett biobesök eller en middag med vänner. Därför är det bredvid morgonens tandborstning som skrivandet ligger bäst.

Efter några månader var boken färdig och idag dök det första provexemplaret upp i brevlådan. Boken släpps snart, men redan idag går det att smygbeställa en digital kopia från Apple Books eller Amazon.

Du är inte produkten, din frihet är

Blogg

Vi har den senaste tiden kunnat läsa om bolaget Cambridge Analytica (som nu har lagt ner) och dess möjliga bidrag till framgångarna för både Trump och Brexit. Bolaget utmålas som någon sorts kommersiell spionorganisation med ont uppsåt. Som taget ur en James Bond-film. Men skandalen har också lyft en av vår samtids mest avgörande frågor till ytan:

Det är inte din personliga data du ger upp i utbyte mot gratis tjänster på nätet, det är din fria vilja.

Det är viktigt att göra det tydligt vad det innebär.

Sedan internets tillkomst är vi bortskämda med tjänster som erbjuds oss helt gratis. Från att söka efter hur man lagar en gräsklippare på Google till att diskutera med vänner på Facebook och posta frukostbilder på Instagram. Läsa nyheter, skicka mail, planera resor, navigera med bilen, hitta restauranger. Mer eller mindre allt vi gör digitalt erbjuds utan direkt kostnad.

Allt som oftast betalar vi istället genom att vi tvingas titta på annonser då och då. Ett ganska harmlöst utbyte kan tyckas. Vi är rätt vana vid det till och med. Från reklamfinansierad fredagsfilm på TV4 till en gratis Metro i morgonkylan på tunnelbanan. Vidare till ett aftonbladet.se full med spelreklam och 15 sekunders väntan på Youtube innan reklamen kan skippas. Inga konstigheter att betala för något med lite ögontid, vi är ju inte tvingade att köpa något.

Nästa sätt att betala för en tjänst är att dela med oss av vår personliga data. Vi behöver inte nödvändigtvis se några annonser i tjänsten där vi delar vår data, men den används för att finansiera tjänsten. Det kan vara allt från att logga in med Facebook för att få Wi-Fi-access till att ha vår mail hos Gmail. Återigen inga större konstigheter, så länge vi har rent mjöl i påsen och inte tycker det gör så mycket att Facebook och Google vet en massa om oss så delar vi gärna med oss. Vi får ju trots allt något gratis och tvingas fortfarande inte att köpa något.

If you are not paying for it, you’re not the customer; you’re the product being sold

Citatet är av oklar härkomst, men myntades någon gång innan vi hade varken Internet eller Facebook. Att vara produkten som säljs har vi alltså varit ett tag och har lärt oss att hantera. Så länge det handlar om lite ögontid och oviktig information om vilka sidor på Facebook vi gillar så kan det vara värt att byta mot tjänster som gör vårt liv bättre. Vi tvingas ju fortfarande inte att köpa något. Eller?

Dylan Curran har delat en mycket intressant genomgång av vad bland annat Google faktiskt vet om oss. Läs den!

Det är såklart så att den personliga information vi delar med oss av används för att optimera den ögontid vi också bidrar med till annonsförsäljarna. Inga konstigheter, mer riktade annonser gör det trevligare att se på dom. Men stannar det där?

Åter till historien om Cambridge Analytica. Anledningen till deras framgång var att de förstod att det faktiskt inte stannar vid att optimera vilka annonser som visas för dina ögon. Nästa steg är nämligen förändring. Förändring av dig och vad du står för.

Du har säkert sett vänner och bekanta som de senaste åren gått från att verka rimliga, till att elda på sin övertygelse förbi den gräns där de inte längre verkar kunna ta till sig argument. Genom algoritmer och filterbubblor har sociala media ofta den effekten även utan hjälp av Cambridge Analytica. Men det finurliga med Facebook (och andra) är att även historisk data finns tillgängligt. Data där en förändring kan analyseras, och fortsättningen förutspås.

Inom marknadsföring jobbar man mycket med repetition för att nå sina mål. När du ser samma varumärke och annons på många ställen och under en längre tid ökar chansen att du slår till och faktiskt köper.

Inom den digitala propagandan är det inte nödvändigtvis samma budskap eller ens samma avsändare som repeteras. Mjukvara använder istället data om din politiska ståndpunkt och servera dig exakt rätt innehåll för att denna ståndpunkt ska förflyttas. Data som vi frivilligt delat med oss av kombinerat med innehåll som spetsats till efter att ha analyserat miljontals människors politiska förflyttning. Cambridge Analytica hade utvecklat en programvara för just detta, visat att det fungerade och satt en prislapp på det.

Har du någon gång känt ett växande sug av att köpa det som en annons visar dig? Har du märkt att du oftare känner det där suget nuförtiden, än då reklamen sågs på TV?

Du kan stå emot ett köpsug, men kan du stå emot en sakta förändring av din politiska ståndpunkt?

Att rädda måndagar

Blogg

Vi börjar när jag i början av 2017 flyttar till Dubai. Det drabbar mig nästan omedelbart. Engångsbesticken. Plastflaskorna för vatten. Engångsslangarna till vattenpipan. Förpackning i förpackning i förpackning. Allt i plast. En plastpåse till och med när jag köper något som har eget handtag. Att flytta och bo i Dubai gör att plasten börjar skava i mina tankar på riktigt, varje dag.

Samtidigt i Sverige. Handeln tvingas informera och ta betalt för engångspåsar. ICA börjar sälja tygpåsar. På Facebook delas filmer från öar av plast och fiskmåsar med magar fulla av gamla plastpåsar. Ordet plastbanta börjar bli en självklarhet tätt följt av att ordet plogga.

Någon gång mitt i allt detta, ett sug efter att göra något. Att starta upp en verksamhet vid sidan om och samtidigt driva världen om än så lite i rätt riktning.

Under sommarveckorna hemma i Sverige blöter, vädrar och bollar jag idéer runt köksbordet ute på Mörkö. Kaffekopp efter kaffekopp med Marcus och systrar Anna, Karin och Sara utformar sakta men säkert en riktning till vad det ska bli av det där suget. Tankearbetet går så småningom över i att jag syr prototyper av gamla jeans, jagar efter leverantörer och insuper massor av ny kunskap om textilbranchen.

Någon gång under hösten har så sena kvällar och långa inlägg i telefonens Anteckningar till slut skapat vad som ska komma att bli min nya hobby — Save Mondays.

Så här beskriver jag Save Mondays i ett kort manifest:

Vår dröm är ett samhälle helt fritt från plast. Ett samhälle där vi är en del av ekosystemet istället för att konsumera det. Ett samhälle där vi lever gott och bekvämt men i harmoni med vår omgivning. För att nå dit måste vi rädda måndagar.

Måndagar är för oss symbolen för vardag och rutin. Från att börja träna till att spara pengar, varje beständig förändring kommer av att förändra just vardag och rutin. Så även att rädda världen.

För att nå vårt mål om ett plastfritt samhälle har vi valt att ta fram smarta lösningar för vardagen, som gör det enkelt och snyggt att vara miljömedveten.

Tillbaka till idag. Lanseringen av Save Mondays är nu äntligen här(!) och med den vår första produkt: Save Mondays Tygpåse, en tygpåse som du tar med till butiken, inte bara därifrån. Genom en unik funktion där påsen rullas ihop när den inte används tar den en lika självklar som lättillgänglig plats i väskan, jackfickan eller bilen.

Följ oss gärna på Instagram @savemondays eller hoppa direkt in på savemondays.se för att lära dig mer om vad jag har sysslat med på kvällarna de senaste månaderna.

En spännande del av Save Mondays som jag hoppas kunna återkomma om är att allt från planering och uträkningar till produktutveckling, bokföring och marknadsföring gjorts med endast en iPad som arbetsverktyg. Datorn har lämnats helt utanför. En självpåtagen begränsning som tvingar varje del av bolaget att utformas för att nå verksamhetens andra mål (det första är såklart plastens utrotande), nämligen att drivas helt platsoberoende.

Och glöm inte, för varje gång du använder Save Mondays Tygpåse så räddar du världen från ännu en plastpåse.

Lita aldrig på en nykterist

Blogg

Man kan inte lita på en nykterist, den som inte dricker har alltid något att dölja. – Peter

Orden myntades någonstans i krogsvängen i Södertälje på 00-talet och var för sammanhanget fullt rimliga. De innehåller även ett visst mått av sanning.

In i dimman.

Den svenska, nordliga och västligt ungdomliga kultur där alkoholen är en integrerad del av det sociala sammanhanget, är så djupt rotad i oss att det krävs en ansträngning att se på den utifrån. Den som inte dricker förväntas ha en mycket god anledning för detta. Hård träning, köra bil och att vara gravid är giltiga orsaker. Inga andra. Den som dricker behöver aldrig förklara sig.

Men varför dricker du inte, om det inte är för personligt att fråga?

Ett nyktert liv likställs av frågeställaren direkt med ett tidigare missbruk och det förutsätts genast bli känsligt att prata om. Oavsett förklaring resulterar nästföljande kommentar i att den som frågat faktiskt inte heller dricker så mycket nuförtiden. Men just ikväll är ju det fest.

Kom igen, ta ett litet glas bara! Smaka kan du väl göra?

Som nykter upptäcker man snart att många tyvärr känner sig obekväma i nyktert sällskap. Det uttrycker sig ofta i en undertryckt aggression, där den som är full gärna vill prata om det men med undertoner av ett försvarstal som övergår i en övning i övertalning. På samma sätt som någon som får sin övertygelse ifrågasatt. Målet blir att få den nyktre att ge upp sin moraliskt höga häst, om än bara för en enda liten droppe.

Alkoholen är vår kulturs tillflyktsort. Istället för långa walkabouts för att reflektera med naturen när livet utmanar oss. Istället för långa brev skrivna i stearinsljusets sken när vi lärt oss. Istället för genuin dans och sång när glädje sköljer över oss.

Alkoholen från ung ålder berövar oss våra mänskligt sociala färdigheter. Vi dansar inte nyktert. Pratar inte om vad vi känner nyktert. Raggar inte nyktert. Alkoholen gör det ju så mycket bättre.

Alkoholen skapar mötesplatser, men suddar bort andra. Vi skrattar, dansar, kramas. Går på krogen. Först stelt, sen enkelt. Hamnar på en efterfest. Utbyter känslor med grannen när grillen slocknat. Skrattar hela natten. Tjatar hela natten. Pratar med en okänd. Lär känna någon ny. Träffar en tjej. Träffar en kille. Blivit singel? Ut på krogen, drick och leta efter ny.

Vad är det då nykterister döljer? De döljer en strävan att leva och konsumera hela livet på egna meriter. Vare sig strävan är född i ett tidigare missbruk eller en vilja att möta livet med öppna ögon, så är det strävan som är nykteristens gemensamma nämnare.

Vår kultur har länge strävat åt motsatt håll. Det passar vår kultur bättre att jobba hårt och slappna av med ett rus istället för att slappna av med eftertanke.

Men vid horisonten anas förändringens vindar.

Fram tills dess fortsätter vi vår alkoholfria skål.

Facebookbanta

Blogg

Det är kväll. Precis klivit ur duschen. Plockar upp telefonen, trycker på Facebook. Scrollar med tummen.

Lägenhet sökes i Stockholm. Bilder från en jordenruntresa. Frågor om nya iPhone i en grupp. Någon slags statusuppdatering om hösten. Lite reklam. Nya artiklar från en tidning jag gillar.

Så långt helt ok. Ser att en vän flyttat, en annan gift sig. Scrollar vidare.

Men så kommer irritationen. Han som radikaliserats delar ännu en artikel om att islam skulle förespråka våldtäkt och hedersmord. En tidigare respekterad journalist skriver ett inlägg baserat på högerextrema rykten och konspirationer.

Pulsen går upp. Irriterad. Scrollar vidare.

En bekant postar osammanhängande statusuppdateringar från en resa. Till synes skriver han till en ej närvarande publik. En annan bekant skriver ett långt inlägg om sin hund.

Suckar. Varför läser jag det här. Scrollar vidare ändå. Mer av samma. Trycker mig upp till toppen, laddar om för att se om det kommit något nytt.

Ett enkelt inlägg, någon som delat ett oskyldigt inlägg från Twitter. Ändå känner jag tillfredställelse av omladdningen.

Lägger ifrån mig telefonen. Går och lägger mig.

Innan jag ska sova kommer suget igen. Låser upp telefonen och öppnar Facebook. Scrollar. Samma visa igen. Samma känslor igen.

Växlar till Instagram när omladdningen av Facebook inte ger något nytt. Scrollar ett tag där, känslonivån är bättre. Tillbaka till Facebook igen i hopp om något nytt. Vad är oväsentligt, att det är nytt är väsentligt. Att den snurrande symbolen för uppdatering ger resultat.

Lägger till slut ifrån mig telefonen. Somnar bra och sover gott, men är fruktansvärt trött på morgonen. Öppnar telefonen igen innan jag klivit ur sängen. Innan jag öppnat ögonen. Uppdateringar, länkar, delningar. Irritation, ilska, suckande, tillfredställelse.

På väg till toaletten. Till kaffeautomaten. I hissen. Innan jag sätter mig i bilen. Överallt är scrollningen där.

Det här är inte ett hälsosamt beteende.

#1 Ta bort Facebook från telefonen. Gör det nu, det finns ingen som helst anledning att ha appen där. Du kan spara Messenger för att nå folk och bli nådd, men appen Facebook gör dig bara illa.

#2 Ersätt mellantid med något annat. Lyssna på musik eller podcast. Läs en bok. Tystnaden lockar fram scrollandet.

#3 När du är där och scrollar igen, för det kommer att hända, påminn dig om vad det egentligen ger dig och försök hålla dig ifrån längre nästa gång.

Det kallas att facebookbanta och vi behöver det alla.

Mitt i allt mänskligt kaos och lidande

Blogg

Mitt i allt mänskligt kaos och lidande som utspelar sig vid Europas gränser just nu så börjar äntligen hopp att ta form hos oss som haft tur att födas in i trygghet och välstånd. Människor och företag som donerar pengar, skänker kläder, saker och tankar. Diskussioner som börjar handla om hur vi kan hjälpa dem vars värld är på väg att gå under, istället för hur vi ska skydda vårt överflöd på bekostnad av samma människoliv. Människor som känner efter vart de har sina riktiga värderingar och faktiskt tar tydlig ställning. Människor som ser andra människor som just människor och inte klumpar ihop i anonyma grupper stämplade med religion eller etnicitet.

Det ger mig hopp, för jag vet att det är det som är i grunden mänskligt.

Vi måste visa världen att vi bryr oss om varandra som människor, även innan döden måste påminna oss om att det är vårt enda alternativ.

Dela obehagliga bilder som får dina vänner att förstå idag. Skänk massor av pengar till hjälporganisationer idag. Se till att alla kläder längst ner i garderoben skickas till de som fryser idag. Manifestera och kräv förändring idag. Tänk på de som dör idag. Det behövs mer än någonsin.

Men imorgon behöver vi forma ett samhälle där döden slipper vara den som påminner oss. Vi behöver forma ett samhälle som bygger på mänsklighet. Vi behöver forma en vardag som innehåller sammanhållning och gemenskap. En vardag där vi ser människor och inte volymer och strömmar. Genom att möta olikheter växer både förståelsen och vi som människor.

Det finns en rörelse som gör just det. Den kallas för Tillsammansskapet och i Södertälje representeras den av Tillsammans för Södertälje. Imorgon anordnar vi en världspicknick på Torekällberget och under hösten drar vi igång Tillsammanscaféer där människor möts som just människor. Det är i vår närhet som vi kan påbörja förändringen.

För när vi misstänkliggör och avhumaniserar krävs det att barn dör för att vi ska vakna.