Hemnetknarka. Blocketknarka. Pinterestknarka. Tinderknarka. Youtubeknarka. Det är något annat än att nyhetsknarka eller att bara scrolla genom vänners inlägg på Facebook eller Instagram.

I inlägget Så blir du en morgonmänniska, skrev jag följande med anledning av att jag bytt planhalva och numera är morgonmänniska.

Försprånget på minst två timmar innan världen vaknar är skillnaden mellan att leva på drömmar och inspiration, och att leva på att få saker gjorda.

Att leva på vatten och bröd, att leva på drömmar och inspiration eller att leva på att få saker gjort. När något föder vår hjärna vill vi ofta ha mer och bättre av det. Det som från början är en jakt efter kunskap med ett tydligt mål, blir istället en resa där målet och letandet i sig är födan.

Innan jag bytte till morgonlägret hade jag lätt för att fastna vid telefonen strax innan läggdags. Inspirationen började bubbla upp lagom till att klockan närmade sig tandborstning. En känsla i kroppen av att vilja utforska. Leta efter det där huset som har allt eller se om inte den där fantastiska segelbåten med renoveringsbehov dykt upp just denna dag. Scrolla lite mer, kanske är det längre ner som den gömmer sig. Samma beteende när en ny idé ska vändas och vridas på.

Vår hjärna tycker om att leta, för var som helst kan det ligga något som ingen annan upptäckt ännu. Något som ska göra oss mätta och glada, avgörande för vår överlevnad. Vi blir exhalterade och på spänn, det gäller att inte gå miste om det som vi snart ska hitta. Men det här är inte särskilt kompatibelt med att kunna somna, eller för den delen att sova gott.

När drömmar och inspiration blir skadligt

Jag stirrar på den öppnade appen för Blocket och undrar vad det var jag skulle leta efter? Pulsen är förhöjd och det känns i hela kroppen att jag är nära en lösning på ett problem som jag just glömt bort. I väntan på att minnas gör jag några bekanta sökningar, känner inspirationen när jag hittar, sparar objektet till senare och fortsätter leta.

Jag bläddrar bland bostäder på Hemnet. Jag läser priser och storlekar, ser på inspirerande vardagsrum och utsikter, närhet till bryggor. Lär mig om området och marknaden. Pulsen är förhöjd och det känns att jag hittat en väg till ett drömboende. Men objekten har jag sett förut, för några dagar sedan fick jag samma känsla av att ha hittat vägen, av exakt samma annonser. Inget har förändrats, men hjärnan frossar ändå.

Kroppen har lärt sig att vägen är målet och att känslan av att vara på väg att hitta ett superklipp är viktigare än klippet i sig. Kroppen tycker om att höja pulsen och mata hjärnan med drömmarna och inspirationen.

Jag lägger ifrån mig telefonen. Försöker somna.

Men drömmarna och inspirationen bubblar kvar. Pulsen är fortfarande förhöjd. Slutna ögon hjälper inte för att locka fram John Blund. När sömnen till slut kommer är oklart. Hur djup sömnen är likaså.

Väckarklockan ringer. Ljudet doftar av ren ondska och motivationen att gå upp ligger oändligt långt under isen. Täcket vill ha mig tillbaka, kroppen måste återhämta sig från den jakt som började på kvällen och fortsatte in i natten. Den jakt som var scrollande efter inspiration och drömmar.

Så hade jag det förut.

Som tur är har jag lämnat dålig sömn på grund av scrollande bakom mig. Det händer fortfarande (lite för ofta) att jag Hemnetknarkar och Blocketknarkar, men om jag gör det är det med en viktig skillnad - det sker aldrig precis innan min kropp ska få sin nattliga dos av god sömn och scrollfria drömmar.