Jan Enesved står framför den gröna glastavlan i studierum nummer tre på Södertälje stadsbibliotek. Med sina 76 år fyllda, mjuka sätt att tala och en svag antydan till dialekt från längre inåt landet ger han ett betryggande intryck. Runt bordet framför honom sitter fem personer som nyligen flyttat till Södertälje. Det är tisdagskväll och Röda korset håller i språkträning. Khalida från Jordanien sitter vid kortändan av bordet och böjer sig fram över armarna när hon ställer en fråga till Jan.

– Tror du att Sverige ska bli ett annorlunda land efter 50-tal år, på grund av många kulturer?

– Jag tror att flera kulturer som möts alltid skapar ett bättre samhälle, svarar Jan.

På tavlan i rummet har Jan skrivit upp namnen på kvällens deltagare och vilka länder de kommer ifrån. Indien, Serbien, Jordanien, Somalia och Pakistan är representerade. Tanken är att öva talspråk. Grammatik och hur man formellt ska uttrycka sig får SFI ta hand om.

Tokstan. Slöddertälje. Södertäljyeah. Sö’tälje. Mesopotälje. Kärt barn har många namn. Det sistnämnda är en sammanslagning av Mesopotamien och Södertälje. Uttrycket myntades av journalisten Merit Wager för ett tiotal år sedan och refererar till att staden blivit närapå en inofficiell huvudstad för assyrier/syrianer, kristna från området kring floderna Eufrat och Tigris. I slutet av 60-talet kom de första assyrier/syrianerna till Södertälje och sedan dess har folkgruppen satt sin tydliga prägel på staden. Som konsekvens av de amerikanska styrkornas invasion av Irak 2003 tvingades många kristna irakier ut på den långa färden mot Södertälje. Under kriget tog Södertälje emot fler flyktingar från landet än vad USA och Kanada gjorde tillsammans. Anders Lago, då kommunstyrelsens ordförande i staden, blev till och med inbjuden att hålla ett tal inför den amerikanska kongressen. Med sin tydligt svenska brytning meddelade Anders Lago den tionde april 2008 både kongressen och omvärlden:

– We did not start the war in Iraq. However, we assume a huge responsibility for those people who are affected.

Bilden av Södertälje som tillflyktsort för kristna från mellanöstern var därmed etablerad över hela världen. När Daesh (ISIS) skräckvälde bredde ut sig i Irak och Syrien runt 2014 var den brutala strategin att förfölja alla grupper som inte räknades som renläriga. Regionens kristna var inget undantag. I staden Mosul i hjärtat av det som en gång var Mesopotamien lärde sig den kristna befolkningen ordet ”Södertälje” innan de lärde sig var Sverige låg. Den långa färden mot Södertälje fylldes åter av flyende människor från Irak och Syrien. Men på kvällens språkträff i Röda korsets regi är ingen av deltagarna från varken Syrien eller Irak.

Khalida, Olivera, Madhara och Hanif har alla flyttat till Södertälje nyligen. Foto: Erik Karlberg

Jan för samtalet under språkträningen framåt genom att fråga var och en av deltagarna om deras bakgrund och hemland. Olivera är från Serbien. Hon tittar upp genom sina glasögon samtidigt som hon skriver något på telefonen. Jan frågar vad hon jobbade med innan hon kom till Sverige.

– Jag är ekonom. Min man har varit här två år. Jag flyttade hit i juli med min son. Blev överraskad över alla different kulturer här. Kan du skriva different på svenska? frågar Olivera.

Jan vänder sig mot den gröna glastavlan och skriver dit ordet ”olika”. Varje måndag och tisdag anordnar Röda korset språkträning här på biblioteket. Det finns ett rum för de som fortfarande lär sig enstaka ord och två rum för de som ska öva på talspråket. Jan har varit volontär sen pensionen för tio år sedan. Efter en lång karriär som ingenjör på Scania ville han ge något tillbaka. Jobbet med att skriva servicemanualer gav internationella kontakter och Jan fick mersmak. Röda korset fick bli utlopp och det märks att han trivs.

Jan vecklar upp en vikt papperslapp med långa listor skrivna på varje sida. Han visar mig vad som står på lappen. Det är namn på de länder som hans elever kommit från genom åren. Han för fingret upp och ner längs listorna. Afghanistan, Irak, Jordanien och så Afghanistan igen. Listorna täcker både fram och baksida av pappret.

– Jag har haft nästan alla länder här på mina kurser, berättar Jan.

2015 var det annorlunda än nu. Då var nästan alla från Syrien och någon enstaka från Irak. Nästan alla som kom på språkträning pratade arabiska. Jan berättar att det var svårare då, han fick oftare påminna om att det bara är svenska som gäller under språkträningen. Han skojar om att han nästan fick börja med rött och gult kort i klassen, när eleverna började prata med varandra på sitt hemspråk.

Madhara är från Indien. Hon tittar med intresserade ögon och ler mot de övriga i gruppen för att bjuda in dem till samtal. Hon är dataingenjör och har flyttat till Södertälje med sin man som har samma yrke. Hon växlar mellan meningar på perfekt uttalad engelska och på perfekt uttalad svenska. Madhara har precis fått jobb i Kista och ska snart flytta några pendeltågstationer närmare jobbet.

– We are moving to Tumba. Den elfte december. It’s a one year contract, berättar hon för kollegorna i gruppen.

Hanif är från Pakistan och har flyttat till Södertälje med sin fru och 15-åriga son. Han har tidigare bott på flera håll i Europa.

– Jag är tailor. Skräddare. I Tyskland och Grekland också. I Sverige kör jag lastbil, berättar Hanif.

Jan gillar vad han hör. Med jeansskjortan, fleecevästen och glasögonen i ett snöre runt halsen skulle han lika gärna kunna vara tillbaka i korridorerna hos lastbilstillverkaren.

– Hoppas du kör Scania? säger Jan.

– Nej jag kör Man, svarar Hanif och skrattar.

Jan plockar upp något ur fickan och sträcker fram så att alla ska se. Han pekar längst ner på körkortet, där det står CE för lastbilskortet. Hanif nickar instämmande, han har samma behörighet. Samtalet kommer tillbaka till skrädderiet.

– I can make pattern, fortsätter Hanif.

– Mönster, rättar Jan.

– Ja, mönster, upprepar Hanif.

Jan frågar nyfiket om skrädderi och olika stygn. Hanif viker upp kanten på sin tröja. En grön luvtröja med ordet ”Champion” tryckt över bröstet.

– Titta, här finns overlock-stygn.

Kollegorna runt bordet tittar nyfiket och nickar medhållande när de ser vad Hanif visar upp. Det märks att de tycker om att lära sig om varandra likväl som om språket.

Klockan slår 18:45 och det plingar i högtalarna runt om i biblioteket. En röst meddelar att biblioteket stänger för kvällen och att vi är välkomna igen imorgon.

Jag tackar för mig och vi alla beger oss ut i novembermörkret igen. Deltagarna på kvällens språkträning tar med sig nya ord och kunskaper om varandra. Själv tar jag med mig lite mer förståelse av vilka det är som nuförtiden flyttar till Södertälje.