Efter mitt återtåg i techvärlden genom Tipser och Bolt bär nu stegen vidare till Centra där jag kommer jobba med partnerrelationer och bidra med kunskap och attityd till resan mot att göra headless e-handel för fashion och lifestyle.

Sedan några veckor tillbaka ägnar jag mina dagar åt att ta e-handel till nya dimensioner hos det svenska bolaget Tipser.

Det är en fantastisk möjlighet att få vara med och bidra till ökade digitala intäkter för medier och dessutom ta e-handeln i sig till nästa nivå.

Dessutom hann jag knappt börja jobbet innan Tipser och Bolt bestämde sig för att göra följe på en ännu större resa.

Spännande tider ligger framför oss!

Sedan början av året driver jag Finkontoret coworking i Trosa. Genom gäster och kunder har jag fått möjlighet att på kort tid bygga upp mitt kontaktnät bland de som jobbar och verkar i Trosa.

Staden vid världens ände är verkligen en småstad, med massor av gemenskap och intressanta personer som gör häftiga saker. Samtidigt är det en sommarstad som ligger så nära Stockholm att kopplingen till storstaden och omvärlden är omedelbar.

Butiksägare, krögare, influerare, världsartister, entreprenörer, politiker och helt vanligt folk. Det finns massor av människor att prata med, Finkontoret har en studio och jag har en journalistutbildning att använda mig av.

Så, jag bestämde mig helt enkelt för att starta en podd.

Samtal i Trosa är en podd med början om och i Trosa, med intressanta gäster som alla har en relation till sommarstaden vid världens ände.

Försa avsnittet är ute nu, där får vi träffa Erica Fjellstedt som bland annat drivit Butik Bohem i Trosa och är engagerad i Företagarna.

Podden hittar du här eller via din favoritspelare:

Så här gjorde jag

Det största hindret för att starta en podd är att bestämma sig. Det gjorde jag. Här är en översikt av stegen som krävs därefter.

Någonstans att lagra podden

Du behöver någonstans på internet att lagra ljudfilerna, hantera avsnittsinformation och meddela poddspelarna om att nya avsnitt lagts ut.

Det finns en uppsjö tjänster för detta. Några kostar pengar, andra inte. Flera har också funktioner för att hantera annonsering i podden, eller hantera medlemskap, prenumerationer och unikt innehåll.

Jag började med att använda mig av Anchor, som erbjuder just lagring av ljudfilerna och hantering av avsnittsinformation. Anchor ägs av Spotify, vilket gör integrationen med just Spotify väldigt enkel.

Vid första anblicken och vid första testet fungerade Anchor väldigt bra. Det är enkelt att lägga upp både ljudfilerna, avsnittsinformationen och bilder till avsnitten. Podden skickas ut någorlunda automatiskt till både Spotify, Apple Podcaster (även om denna krävde manuell hantering) och Google Podcasts.

Men när jag skulle lägga upp första avsnittet råkade jag ut för en massa strul, som jag efter felsökning härledde till att Anchor la in en egen e-postadress i avsnittsinformationen istället för min, och samtidigt verkar de ha tagit bort möjligheten att ställa in just detta.

Så jag bytte helt enkelt till RedCircle istället. Bytet gick otroligt smidigt och det gör en internetteknologist glad i hjärtat att det fortfarande finns fina och öppna standarder som RSS. Det är så internet ska fungera.

Någonstans att skylta med podden

Podden behöver också en webbsida. Även om ovanstående lagringsleverantörer gärna erbjuder en enklare webbsida inom sina system, behöver jag kunna lägga upp mer information om podden och så småningom ha kontaktinformation för annonsering mm.

Så jag registrerade samtalitrosa.se och satte upp en enklare hemsida där.

Systemet jag använder mig av heter Ghost och är i grunden ett bloggsystem liknande Wordpress. Det är dock enklare och inte lika spretigt som Wordpress, och har dessutom funktioner för att hantera medlemskap och prenumerationer, något som kan komma att bli intressant i framtiden.

Till Ghost finns ett tema, Wave, som är särskilt utformat för poddare. Detta installerade jag och översatte några delar till svenska för att få en solid helhet av sidan.

Att sätta upp en egen webbsida på det här sättet får räknas lite som överkurs, det går lika bra att använda sig av exempelvis WordPress.com för det.

Självklart skapade jag även sidor på Instagram och Facebook för podden också.

Spela in podden

När nu infrastrukturen var på plats för att få ut podden återstod bara den lilla detaljen att spela in materialet, fixa lite musik och klippa ihop de färdiga avsnitten.

För inspelning av det jag säger själv använder jag mig av en Zoom H2n.

För inspelning av samtalen använder jag mig av en Zoom PodTrak P4 tillsammans med två st Røde Lavalier Go.

Allt spelas in på SD-kort som jag sedan lyfter över till datorn.

Redigera podden

Efter att ha testat Garageband och Logic Pro igen landade jag återigen på min gamla trotjänare Adobe Audition. Den är tydlig och jag känner mig hemma med ljudspårshantering, volymjustering och effekterna som krävs för att få till ett bra ljud.

Krydda med musik

För att få ihop en bra ljudbild i podden behövde jag en bra jingel eller musikslinga, som kunde sätta rätt känsla. Det är dock inte bara att ta vilken musik som helst, när det handlar om podcasts så är det en publicering och då måste man vara noga med att man har rättighet att återpublicera ljuden man använder.

Som tur är finns det gott om tjänster på internet även för detta. En av dessa är Audiojungle, där det går att hitta jinglar och musiksnuttar med rättigheter att använda i podcasts för en billig slant.

Efter att ha botaniserat bland utbudet hittade jag en ljudlogo i kategorin "classic jazz club" som passade.

Lyssna gärna på första avsnittet för att höra hur det blev:

Imorgon tisdag deltar jag i ett panelsamtal om EU, artificiell intelligens och framtiden i regi av Europa Direkt Södertälje.

EU och AI

Varmt välkommen till en digital föreläsning på temat AI och EU. Dagen kommer bland annat innehålla, vad gör EU, vad finns det för prioriteringar och orosmoment att beakta?

Södertälje kommun

Tillsammans med Maria Ardell från Astra Zeneca och Jörgen Warnborn från Moderaterna, kommer vi att diskutera vart vi är i utvecklingen av artificiell intelligens, hur framtiden kommer att se ut och vad vi behöver se upp med på vägen. Moderator för samtalet är Anders Mildner från Altitude Meetings.

Samtalet sänds via Zoom tisdag 7/9 mellan 17:00 och 17:45. Föranmälan krävs och görs till Europa Direkt Södertälje.

Uppdatering: här finns en inspelning av samtalet:

Efter åtta månader på Dagens Nyheter och innan dess tre månader på Katrineholms-Kuriren, är det nu dags att ta med mig mina kunskaper ut i frilanslivet.

Jag skriver gärna om techmakten, digitalisering och it-säkerhet, men även om Dubai och krogbranschen.

Hör av dig om du har nyhetstips inom dessa områden, eller är i behov av frilanstjänster.

Läs mer om mitt frilanserbjudande.

Jag skrev boken E-handel för en digital nomad under några månader i slutet av 2018, oftast sittandes med en kaffe på det som då hette Surf Cafe på Jumeirah Road i Dubai. I början av 2019 släppte jag den för allmänheten. Boken sålde bra på svenska och översattes något år senare till engelska för att släppas på Amazon.

Men under det senaste året har jag fått flera frågor om det går att få tag på boken i ett enklare format.

Så nu har jag äntligen släppt en ny engelsk utgåva på Gumroad i PDF-format. Gumroad är en enkel och smidig marknadsplats för digitala produkter där du hittar massor av guider och utbildningsmaterial för en billig slant. Samma nya utgåva finns också att hitta på Apple Books.

Den nya utgåvan har fått lite småjusteringar och några rader som knyter ihop den digitala nomaden med den nya värld vi lever i. Distansarbete har ju blivit lite av en norm som resultat av covidpandemin och möjligheterna för e-handel har bara växt ännu mer.

På det spåret har jag också öppnat upp Erik Nomad, en engelskspråkig blogg som behandlar just hur man startar ett företag som ska gå att drivas helt platsoberoende.

Trevlig sommarläsning!

Blir upplockad efter midnatt på flygplatsen av en chaufför med mitt namn på en lapp. Vi åker genom nattens Amman med tael, tael spelandes från Youtube. Glest på vägarna och Ammans kullar tornar sig bredvid och under oss. En sen incheckning på Sydney Hotel med tydliga instruktioner om en luftkonditionering som kyler för mycket. Balkongen får en stunds sittning innan natten är ett faktum.

Bakgrundsljudet är alltid där. En fläkt som surrar, en luftkonditionering som pustar ut sin kylda luft. En bil som passerar. Något som brummar i bakgrunden. Aldrig tyst.

Vaknar till väckarklockans ljud. På med kläder. Vad ska lämnas på hotellet och vad ska tas med ut? Vandrar för första gången längs med 9 shaban street, blickar på telefonens karta på det osäkra sättet som bara en ny stad kan framkalla. På jakt efter Hashem, oberoende källors favorit för frukost i Amman. Går för långt, uppfattar inte att det egentligen var så nära. Hittar tillbaka. Får ett bord för en, långt in där grändens alla bord blir till inomhus. En plastduk breds ut på bordet men ingen tar min beställning. Någon stund senare passerar en av servitörerna med en stor bricka på väg till ett annat bord. Hummus wa falafel? Yes please blir svaret i förbifarten. En stund senare en tallrik mynta, lök och tomat, en tallrik små och färska falafel och en hummus med det gröna badandes i olivolja. Ett stort pitabröd dimper ner och festmåltiden kan börja. En vink och frukosten kompletteras med en tallrik foul. Mina fingrar äter maten med glädje. Hummus i halvblöt konsistens, med den där perfekta nivån av syrlighet. Fingrarna tvättas av efter maten och räkningen kommer som en handskriven lapp. Betalas i en kur på vägen ut.

Nästa anhalt Habiba där den bästa knafen i Amman serveras. Svaret small resulterar i en portion värdig en middag. Även här den bästa av konsistenser. Nötterna som annars knappt känns av, lämnar ett tydligt tuggmotstånd när sockerbomben äts lutandes mot väggen där i gränden.

En flaska vatten från försäljaren bredvid och vandringen genom staden blev plötsligt än viktigare för att motivera sockerbomben. Längs med gator där butiker förbereds för öppning eller där innehavaren sitter på en stol utanför och bläddrar i sin telefon. Överallt smått, butiker, kiosker och matställen drivs alla av envar och ingen kedja bakom. Roman theatre tornar upp sig med sitt stora torg. Betalar och går in. Stegar upp för amfiteatern och drömmer mig bort till hur romarna klev på samma stenar för att lyssna och uppleva vad som skulle utspela sig där nere. Romare som vi normalt tänker oss var italienare, men var de inte i själva verket bara förfäder till grannen här, levandes under ett annat samhälle? I samma teater för några månader sedan, min vän Faia framträdandes där nere på scenen byggd av trä. Hur kände hon sig då hon klev upp där? Hur kände sig publiken? Och hur lät det över Amman då hon sjöng?

Vandringen mot den svenska ambassaden är lång och backig. Google Maps hjälper mig att hitta vägen. Branta trappor både upp och ner. Förbi både hem med barn som leker och kiosker där far och tioårig son jobbar tillsammans. Alla hus är slitna. Inget mer än nödvändigt är lagat på utsidan. Hälsas välkommen på ambassaden och får lämna både plånbok och vattenflaska innan jag går in. Röstar med hjälp av den svenska tjej som denna morgon börjat sitt uppdrag som valförrättare. Vandrar även tillbaka. Steg är bra när Hashem och Habiba mättat min frukostmage. Vatten går åt under den stekande jordanska solen, i en temperatur som är den optimala för min mänskliga natur. Trettio grader i solen och en svalkande bris.

Efter en dags vandring med försök till vätskebalans i en nivå av avgaser på gatan som vida överstiger min toleransnivå, kommer huvudvärken krypandes. Trotsar värken och beger mig till Books@Cafe för mat, utsikt och shisha. Flat bread med palestinsk fyllning smakar gott, men tråkig hummus och fatoush sänker betyget. Röker en stund och blickar ut över Ammans kväll medans moskéerna ropar ut sitt kall till bön genom skräniga högtalare. Att vandra hem på mörka gator första kvällen i en ny stad börjar alltid med ett högre mått av spänning, en spänning som avtar för var dag och natt som följer.

Huvudvärken ligger kvar även dagen efter. Den hindrar mig från att leva fullt ut. Tanken är seg, stegen likaså. Vatten i mängder hjälper inte. Ingen frukost och börjar lunchen med linssoppa. Tar den långa vandringen upp på citadellet och låter friska vindar lätta något på huvudvärken. Lär mig om stadens historia och upplever närheten till de människor som genom årtusenden levt sina liv här bland kullarna. Förundras över att platser som tidigare använts aktivt nu vigs åt betraktelse av historien. Den tanken måste ju nödvändigtvis även ha funnits tidigare?

Till kvällen hittar jag till en ungdomlig mötesplats över gatan från Sydney Hotel. Bord för en förvisas dock till takterassen där blommor, olikfärgade lampor och ett duvfång sällskapar mig till spansk mat med ost, kött och grönsaker som avslutas med en argile även här. Huvudvärken fortfarande kvar.

Wadi Rum

Vi åker längs med vägar där filer inte används. Uppmaningar om att hålla till höger resulterar i att trafiken håller till vänster. Omkörningar görs mitt i vägen, med en tillit till att mötande är lika uppmärksamma som oss själva. Längs vägen små byar och samhällen, alla utgår från butiker och verkstäder längs med vägen vi färdas. Arvet från de uråldriga handelsvägarna är tydliga. Dikena är fulla av plastskräp och i de stängsel som här och där finns, sitter alltid bitar av plastpåsar uppblåsta mot nätet. Min chaufför Ali försöker lära sig engelska och använder flitigt Google Translate som mellanhand mellan arabiskt tal och engelsk text, eller tvärtom. Han har hunnit fylla 22 år och gifte sig för några månader sedan med sin kärlek, vars namn han tatuerat på bröstet och som i hans telefon är döpt till ”my love”. Toalettbesök på en turistfälla där en flaska vatten kostar femdubbelt mot normalt. Halvvägs stannar vi för varsina två turkiska kebabrullar och en Pepsi innan vi rullar vidare. Framme i Wadi Rum under eftermiddagen. En fyrhjulsdriven Isuzu från 1984 med föraren Sam möter upp oss vid parkeringen utanför parken. Vi säger adjö till Ali, han ska försöka hitta sovplats för natten i närheten men får tydligen inte följa med in i Wadi Rum.

Sam kör mig genom öknen och mellan de enorma bergsformationer som är Rum. Vi stannar vid en källa som gjort sig känd över världen genom Laurence of Arabia.  Beduinbröderna skojar under skuggan och föreslår att vi ska köpa te. Kamelerna slappar i hettan utanför och ur en slang rinner en aldrig sinande ström av vatten från källan hallvägs upp på bergskammen. En pojke pratar med mig tills han blir upptagen med att jaga bort grannens kameler som sakta och med hopbundna framben försöker ta sig fram till vattnet eller sällskapet. Vi beger oss strax vidare med den gamla jeepen. Sam berättar om livet i Rum medan vi åker genom en öken av röd sand, med sikte på en stor klippformation där det finns en sanddyn att uppleva. Att vara själv på en turisttur ger mycket tid till egen reflektion, jag vandrar längs med de av miljontals år svarvade klippformationerna, försöker fånga in lite av det mäktiga på bild och samtidigt placera mig själv i foton i ett försök att föreviga mitt besök för mig själv. Några andra turistgrupper försöker att åka surfbräda längs med sanddynen, andra gör läger för en sen lunch tillsammans med guiden som berättar sina historier. Den sista anhalten på vägen mot nattlägret blir det största berget i Rum och dess klyfta av inristningar och utkarvade håligheter. Här har ökenfolket sökt skydd från solen genom historien och svalkats av vindar som fått sin behagliga temperatur av att färdas genom bergets håligheter. Nyfikenheten och viljan att klättra som alltid funnits i mig tar mig ett steg längre än turistgruppen bakom mig känner sig bekväm med. Guiden varnar sina deltagare för att fortsätta och uppmanar mig att ta det försiktigt på väg ner, tyvärr upplever jag en underton av att framställa sig själv som auktoritet på området snarare än en genuin omtanke om min hälsa. Efter att ha utforskat nästa nivå som hastigast börjar jag klättra tillbaka och blir omedelbart avbruten av guidens uppmaningar om vart jag ska sätta mina fötter. Irritationen i mig bubblar i takt med att han försöker flytta mina fötter under mig. Att inte låta hänsyn för någon annans känslor hindra mig från att tydligt tacka nej till ofrivillig hjälp blir en lärdom från klättringen där i det jordanska berget.

Vi anländer i nattlägret i god tid innan solen gått ner. Både låg och högväxel får användas på den gamla jeepen för att ta oss dit. Hjulspåren genom öknen är stundom greppbara som en väg, stundom lös och bjuder däcken till att gräva ner sig. Lägret består av omkring 20 tält men är helt tomt så när som på mig själv, Sam, en hantverkare som svetsar på utökning av verksamheten och Sams ryska fru med lilla dotter. Platsen är på en bergig kulle med utsikt över öken och berg runtomkring. Tältet är byggt med stålställning och täckt med en tjock duk av ull. Bakom en dörr finns ett badrum med klinker till golv och häftad plastduk till väggar. I små vikar bredvid bergen runtomkring ligger grannarnas läger och vi hör röster och musik om vartannat färdas över sanden. På bergskullen med bästa utsikten finns en gjuten uteplats med tak av palmblad. Där ska vi inta våra måltider. På bergskullarna bredvid står små grupper av bord med parasoll av stål som klonkar i vinden. Jag sitter en stund på uteplatsen, slumrar kanske in en minut eller tre. Känner de sköna vindarna. Tar mig upp och försöker återigen fånga storheten med kamerans hjälp. En magisk plats där allt är rött av sand och bergen har formationer som påminner om hur små vi är. Sitter på en upphöjd sten och betraktar solens sista strålar på väg ner bakom berget. Middag serveras i lugn takt för oss tre. Sam äter bara något litet, men hans fru och barn äter sig mätta under tystnad där under de torkade palmbladen. Vi samtalar efter maten jag och Sam. Han berättar att han tog över platsen för ungefär två år sedan och betalar hyra under bordet till en beduin för att få använda den. Inne i Wadi Rum får endast beduiner bedriva verksamhet nämligen. Sam har stora planer för lägret. Han ska bygga ut med ungefär 20 nya tält och har som mål att nå upp i 75 st, med möjlighet att ta emot stora grupper som stannar flera dagar. En sportbar är på väg att byggas med utsikt över öknen. Sam berättar om de olika typerna av gäster som kommer till Rum, några är ute efter stilla meditation och att ta in naturen, andra att komma till ett häftigt ställe för fest. Det verkar som att Sam förbereder sig för att ta hand om den senare gruppen. Teet som Sam bjuder på är kokt med färsk mynta och en äkta kanelstång. Efter både mat, te och frukt lägger jag mig och njuter av vindens perfekta smekning medans stjärnorna och månen ger öknen det där alldeles speciella sken som ingen stad kan uppbringa. Kanske slumrar jag mellan tankar och dröm en stund där, samtidigt som jag betraktar Karlavagnens inneboende stjärnor strax ovanför berget där solen nyss gick ner. Frukosten är redan framställd där uppe vid uteplatsen när Sam knackar på dörren och väcker mig. Klockan är halv åtta redan och vår plan att möta upp Ali igen nu brast men utan stress. Arabisk frukost med bröd att doppa i olivolja och zaatar, ägg, någon korv och snabbkaffe. En kort väg tillbaka till besökscentret där vi hittar Ali som sovit i bilen under natten. Det ger en anings märklig känsla att köpa en tjänst som innefattar att den som utför den får sova i bilen på en parkering.

Petra

Genom vägar som slingrar sig upp på höga sandberg bland fåraherdar som vallar sina får och getter, kameler som betar längs med vägkanten och väldiga fält av vindkraftverk, åker vi mot Petra. Utsikten är massiv när vi närmar oss staden som vuxit fram runt den märkliga plats som huggits ut i berget. Slingriga vägar i branta backar nedåt, genom en stad som påminner väldigt om en kuststad vid medelhavet. Ali tar återigen till en parkering och sömnen medan jag beger mig in i Petra. Längs med vandringen nedåt, för det går nedåt hela tiden, försöker den ena häst eller åsneföraren efter den andra få mig att lifta med. De ställer sig väldigt frågande till att jag vill gå när det ingår en hästtur i biljetten in. En generell betraktelse i världen är att det första någon tror när man tackar nej till det som normen erbjuder, är att man gör det av ekonomiska skäl. Samma sak när man väljer bort pommes hos McDonalds som när man inte vill ha något som erbjuds gratis. Det är en svettig vandring ner mot där bergsformationerna i Petra börjar. Men en svettig vandring där historien tydligt känns av. En väg som många före mig tagit och levt längs med. Redan här börjar de urholkade formationerna i berget att visa sig.

Ner genom den väg som utgör hela Petra möts jag av de mäktiga berg som växer sig högre och högre runt den smala spricka som bildar vägen jag går på. I håligheter växer små träd och luften som strömmar längs med vägen är sval och skön av bergsluft. I väggarna finns utkarvade formationer, inskriptioner och grottor för både liv och död. Längs vägen möter jag barn som säljer vykort och män som säljer klätterturer till vad som påstås vara de bästa utsiktsplatserna i Petra, och just nu är hela tiden bästa tiden på dagen att vara där. Formationerna blir mäktigare och mäktigare för varje krök längs vägen och det stora torg framför det som förmodligen var ett tempel tar mig direkt in i historien, eller åtminstone till en scen från Indiana Jones äventyr. Vandringen längs med vägen är lång och jag spenderar säkert tre timmar med att vandra, fota och utforska håligheter och strukturer. En amfiteater uthuggen direkt i berget. Tempelliknande grottor med stora salar och mindre håligheter där en man vilar i skuggan. Det är lätt att föreställa sig ett än myllrigare liv på denna plats, med faktisk handel och verksamhet där de inresande också hade med sig varor och ett ärende mer än att bara insupa den imponerande miljön. Vid botten av den långa vandringen dyker återigen romarna fram. Detta vitt spridda rike som satt sina tydliga spår runt hela medelhavet och norra mellanöstern. Palats med de välbekanta pelarna och en sektion där fortfarande putsen sitter kvar. Stenläggningar där sandalprydda fötter gick fram och åter långt före mina joggingskor får bidra med sitt. Petra är en massiv plats där timmar kan ägnas åt att utforska och ta intryck av historiens olika perioder. Nöjd över dagens upplevelse vandrar jag hela vägen tillbaka till Ali och hans tupplur i bilen. Stegräknaren ger mig gott betyg och svetten och vattnet har jobbat i symbios under samma sol som övervakat både de som karvat ut allt detta och levt hela sina liv här.

Jag och Ali tar oss en shawarma på Al Fandi, ett lokalt hak upp i backen i Petra. Den stora rullen med kött rullas sakta över en bädd av kol och herr Fandi karvar ledigt bort det färdiga köttet med sitt köttsvärd. Mätta och belåtna beger vi oss återigen ut på vägarna för den långa färden upp till Amman. På vägen tillbaka passerar vi lastbil efter lastbil fullpackad med frukter eller grönsaker. Regler för hantering av matvaror lyser med sin frånvaro, här är det ett lass tomater som ska säljas inne i staden och inget annat. Strax innan vi kommer fram till Sydney Hotel igen kör Ali oss genom Rainbow Street och jag inspireras av pulsen att besöka platsen till kvällen.

Amman igen

Rainbow Street är vad som lättast kan beskrivas som bargatan i Amman. Här ligger restauranger och vattenpipscaféerna efter varandra och inkastare bjuder in till just deras café. Jag passar på att besöka en barberare som fixar mitt skägg med både maskin, rakkniv, hårfön och plattång. Musik hörs från varje café här på Rainbow Street och längs med gatan åker såväl barnfamiljer i slitna minibussar som de trendigaste jordanierna med fixade läppar och mjukisbyxor från Gucci i sina välpolerade bilar. Förvånansvärt många av bilarna är elektriska och Nissan Leaf verkar vara en storsäljare både här och ute på motorvägarna runt Amman. Stället jag väljer är nästan fullt och jag placeras vid ett litet bord precis vid dörrhålet. Där sitter jag ett par timmar och hinner både äta en pizza, dricka te och milkshake samt röka en vattenpipa. Tyvärr är nivån på service för vattenpipan inte i närheten av vad Dubai erbjuder, men ändå trivsamt.

Sista dagen i Amman tar mig återigen till Hashem för frukost. Tvätten är inlämnad för tvätt och tork på hotellet och resten av mitt bagage förvarat där inför kvällens resa mot flygplatsen. Efter utcheckning från hotellet hittar jag Dustroof, halvvägs mellan hotellet och Rainbow Street. En takterrass med utsikt över centrala Amman och citadellet som inramning. Här sitter jag med datorn i högsta hugg och spenderar dagen med att skriva samtidigt som jag beställer in te, kaffe, mat och så småningom ytterligare en vattenpipa.

Känner du igen länkar som ser ut så här?

http://domännamn/cgi-bin/form.cgi?värde1=hej&värde2=världen

I början av internets övertagande av världen var länkarnas uppbyggnad grundad i tekniska förutsättningar. Hur strukturen på servern som skulle hantera frågan såg ut, avgjorde hur länkarna skulle presenteras.

Men sedan hände något, webbutvecklare insåg att även hur länkar ser ut är en del av upplevelsen och vi fick i stället något som såg ut så här.

https://domännamn/kategori1/produkt1/redigera

Det blev renare, snyggare och gick till och med ofta att förutse vart länken skulle leda.

Båda ovanstående formaten kompletterades ofta med cookies, som lagrades i användarens webbläsare, för att hantera återkommande besök eller lagra annan information om besökaren.

Dessa kom dock snart att användas även för att spåra användarna mellan sidor. Facebook och Google byggde upp en stor del av sin affärsmodell på att kunna berätta för sina annonsörer hur användaren klickat på en annons på Facebook, för att sedan ta sig hela vägen till ett köp på annonskundens hemsida.

Cookies för spårning

Men så började användarna och EU efterfråga begränsningar i hur cookies får användas. Resultatet var en oerhört irriterande fråga om att godkänna cookies på de flesta sidor, men även att Facebook och Google började smutsa ner länkar.

För när de inte längre kunde förlita sig på cookies för spårningen, var de tvugna att skicka med något som kunde identifiera användaren direkt i länkarna.

En enkel länk till https://finkontoret.se/ ser nu ut så här när den kopieras från Facebook:

https://l.facebook.com/l.php?u=https://finkontoret.se/?fbclid%3DIwAR2zFDXUikgC1chbdW1Ofvk1wTrTQUMCc-E9ZMhGk5red8LOzp3k_YLSk2c&h=AT08HUQ3w3EQpNM3KDAX17lTqHy3ofY3_gKYx0VOhzvrUeZRGUS_FSI8Kf2jFps2_eZPClPna015r0hO_pyL4xDL6uhFQBPhi2xhYYQYklWLnwJ_v10MqFdn6omGHLGYQJHpFHY&__tn__=-UK-R&c%5B0%5D=AT0B-9k1dyOu21vFZaDkq0Cng5_RpcAjS8wphRAm3G61bJ2u0ZMShZnL16OCWoKVPYcRUO3_mTSW1Y3TM25n2oyU_5umPbSeBGDZhvEBJtXbcqcvzZA3WU1SEZrKY2DikVW-ARyhqLFgft0wF-aNe6XPIeIJdcMk5oYlpwce6cohccgaQxMGnURDsSHPpJGReREs

Inte direkt snyggt.

Särskilt inte när man snabbt vill kopiera en länk och dela den genom en chatapp som Telegram eller liknande.

Lösningen fram till nu är att öppna länken i en ny flik och sedan kopiera den därifrån, men tyvärr brukar trackingkoden ligga kvar även då (den där fbclid som hamnar längst bak).

Varsågod, en ny lösning

Välkommen till Kva.st, en enkel lösning för att städa länkar. Kopiera länken som vanligt från Facebook eller Google, klistra in den på kva.st och kopiera direkt en städad och fin URL som du kan dela med vänner.

Du kan också klicka dig vidare till dit länken går, utan att Facebook och Google följer vad du gör.

Trevlig länkstädning!

Sedan några månader tillbaka har jag byggt på en lösning i Wordpress för Finkontoret som använder sig av BankID för inloggning och registrering. Finkontoret är coworking för distansarbetare och entreprenörer i småstäder och pendlarorter, där många tidigare spenderade mycket tid med att åka in till Stockholm för att jobba och göra affärer. För att kunna öppna enheter på mindre orter är verksamheten helt digital och våra medlemmar kan både registrera sig, betala och få en digital nyckel bara minuter innan de sätter sig i våra lokaler för att jobba. Trots enkelheten behöver våra medlemmar känna sig trygga i att alla som är och jobbar i lokalerna är identifierade och insatta i platsens regler.

Vi startar verksamheten med en första enhet i Trosa, strax söder om Södertälje. Att kunna bo i den vackra staden Trosa och dessutom jobba från ett produktivt och kreativt kontor bara ett stenkast från ån, blir möjligt under första veckorna av 2021.

Alla som besöker oss måste vara identifierade

För att den digitala delen av verksamheten skulle fungera behövde tre delar finnas på plats:

• Inloggning och registrering med BankID
• Möjlighet att betala för prenumerationer med lagrade kontokortsuppgifter
• Integration med låssystemet för att skapa digitala nycklar vid aktiva prenumerationer

Med hjälp av ett otal Wordpress-moduler och en del kod för att klistra ihop det, har vi nu en lösning som fungerar.

Plugins, egen kod och integrationer

En användare loggar in för första gången med hjälp av BankID. Inloggningen sker med hjälp av Auth0 och modulen för BankID som tillhandahålls av Criipto. Vid framgångsrik inloggning skapas användaren automatiskt i Wordpress, med hjälp av integrationen med Auth0.

Eftersom BankID-inloggningen erbjuder två sätt att logga in, antingen via BankID på samma enhet, eller på en annan enhet, skapar dock Auth0 två olika konton i de fall en användare växlar mellan metoderna. Detta på grund av att identitetsleverantören används som en del av användarens unika identitet när den skapas automatiskt. För att komma till rätta med detta behövde vi skapa en regel i Auth0 som ser till att slå ihop användarna i de fall samma person loggar in igen.

Koden för denna regel finns att tillgå för alla på Github.

När användaren väl är inloggad har denne en särskild roll i Wordpress, som gör att ett flöde för registrering av kompletterande uppgifter (e-post och telefonnummer) aktiveras. Telefonnumret verifieras genom ett SMS som skickats ut via Twilio.

För användare som är inloggade i Wordpress (och alltså är legitimerade med BankID) erbjuds möjlighet att köpa både dagpass och medlemskap med månadsbetalning genom WooCommerce Subscriptions. Betalning sker via Stripe. Möjligtvis lägger vi till Swish för dagpass senare, men så länge duger Stripe bra.

Vid varje uppdatering av användarkonton, eller förändring av prenumeration, exekveras en trigger (via WooCommerce och WP Webhooks) som kör en snutt Python-kod som ligger hos Heroku. Koden kontaktar i sin tur Evva AirKey, där en användare skapas och en digital nyckel genereras. Nyckeln skickas ut via SMS och användaren med rätt prenumeration kan öppna dörren med sin mobil.

Från tanke till kaffe

Med hjälp av en del tankearbete, en hel drös olika plugin för Wordpress och framförallt flexibilitet där det behövs, har vi med detta byggt en lösning som fungerar hela vägen. Lösningen ser till att alla som besöker oss är identifierade med sin riktiga identitet samtidigt som den gör det otroligt smidigt att gå från tanken om att testa coworking, till att faktiskt stå innaför dörren och hälla upp sin första kopp kaffe.

Alternativet hade varit att bygga allt från grunden, men det får bli till version 2.0.

Det började med att ta kontroll över livet. Brist på kontroll behöver inte betyda ekonomiskt katastrof och brustna relationer, det räcker med att inte känna sig bekväm med beslut som tas när hjärnan inte är med till 100%. För min del var det beslut om att festa vidare. Sällan ofta, men när jag väl drack ville jag gärna njuta av kvällen till sista krogen stängde, och helst lite längre än så. Beslut om att det inte gör något för plånboken att ta en taxi, bjuda alla på shots och köpa osunt mycket fyllemat. Även icke-beslut orsakades av alkoholkulturen. En långhelg lockade hellre till utgång och fest än en resa.

Det fortsatte med att vinna tillbaka dagar. Även om dagen-efter bara inträffar någon gång varannan månad så är varje dag förlorad i bakfyllans dimma en dag av livet som aldrig kommer tillbaka. Likaså måndagen med sin 30% nedsatta intelligens.

Att vara sitt bästa jag som människa. Våga leva utan alkoholens dopning. Prata med människor, känna efter, sjunga och dansa. Bryta sig loss från det vi lärde oss på 90-talet – att när solen skiner vill vi bli fulla på en uteservering.

Så gör du för att sluta dricka

Vi människor är bra på att skjuta på saker som är jobbiga. Använd det till din fördel. Att sluta dricka, snusa, röka eller äta godis på måndag går aldrig. Ta istället en paus från det du vill sluta med. Gör det nu. Precis nu. Säg till dig själv att du bara pausar, du får börja igen sen. Skjut sedan på sen, gör det till en jobbig sak att ge upp pausen. Fortsätt sedan att skjuta på börjandet. Rätt vad det är har tiden hjälpt dig.

Ett nyktert liv

Det har snart gått sex år och jag har fortfarande paus från alkoholen. Tänker sällan på det numera, förrutom när någon pratar om smaken av rödvin. Jag slarvar sällan bort pengar längre och saknar inte fyllematen. Sover inte bort dagar, får saker gjorda och bokar gärna in en resa eller upplevelse när långhelgen kommer.

Några saker kommer inte lika självklart för nykteristen. Att köpa hämtpizza och sträck-kolla film med fördragna gardiner händer alldeles för sällan. Likaså att spela hög musik och dricka något gott med skjortan och strykjärnet i högsta hugg.

Men, med kontroll går alla dagar att uppleva precis som jag vill – och jag tar bilen hem efteråt.

En av de första appar jag köpte för iPhone var att-göra-appen Things. Jag hade precis läst Getting Things Done av David Allen och inspirerades av tanken om att befria hjärnan från att hålla reda på allt som behövde göras.

Filosofin bakom Getting Things Done är att ha en inkorg där alla nya uppgifter läggs in så snart de dyker upp i hjärnan. På så sätt avlastas vårt minne (och till viss del vår ångest) från att kämpa med att minnas uppgiften och kan istället fokusera på annat. Tanken är att sedan gå igenom inkorgen med jämna mellanrum för att bedöma vad som ska göras med varje uppgift. När sedan uppgiferna ska utföras så väljs ett begränsat antal ut för utförande just denna dag. På så sätt får hjärnan en känsla av att uträtta något när varje uppgift bockas av, till skillnad från om allt bara är en enda lång att-göra-lista. Genom att systemet finns där och alltid är tillgänligt via telefonen, så skapas en trygghet i hjärnan att saker som utlovas eller ska göras inte kommer försvinna eller glömmas bort.

Utmaningen är att dels inte låta inkorgen växa okontrollerat och dels inte låta listan över dagens uppgifter innehålla mer än vad som faktiskt klaras av på en dag. Själv kämpar jag främst med det sistnämnda, men blir bättre och bättre på det.

Things har under åren utvecklats från att vara en fristående app på iPhone, till att (efter enormt lång väntan) introducera en molntjänst för att synkronisera mellan alla enheter, till att nu finnas för både iOS, iPadOS, macOS och watchOS. Redan från början la teamet bakom Things ner energi på att bygga ett riktigt solitt och välmående användargränssnitt och skaparen Cultured Code belönades både 2009 och 2017 med Apple Design Awards.

Genom åren har jag haft olika strategier med Things. Under perioder har jag haft en faslig massa olika projekt och grupper och ibland har både inkorgen och vyn för idag mest bestått av uppgifter som jag flyttat till morgondagen. Men efter lite inspiration från Ali Abdaal på Youtube har jag nu fräschat upp miljön och har ett system som inte bara ser bra ut, jag trivs också (mer än vad som kanske är nyttigt) med att fixa med mina uppgifter. Här nedan går jag igenom upplägget och förklarar hur jag tänkt.

Inbox

Här lägger jag in nya uppgifter när jag är på språng. När jag sitter vid datorn brukar jag kategorisera och tidsbestämma uppgifterna direkt när jag lägger in dom med hjälp av kortkommandon.

Ctrl+Space skapar en ny uppgift från vilken app som helst när jag sitter vid datorn.
Ctrl+Option+Space samma som ovan men med en länk till nuvarande webbsida.
Command+Shift+M låter mig välja vilket projekt uppgiften hör till.
Command+S låter mig välja när uppgiften ska göras.

Today

Det är här jag utför dagens uppgifter. Från inställningarna går det att slå på gruppering per projekt, vilket underlättar översikten enormt. Jag skulle gärna vilja kunna sortera uppgifterna ytterligare, kanske markera den som jag just nu jobbar på i lite mer Kanban-stil. Men på det stora hela fungerar det. Här lägger jag också ofta in nya uppgifter som är relaterade till den jag håller på med, och väljer sedan en framtida tid då den ska återkomma.

🛒 Inköpslistan

Min dagliga inköpslista. Här lägger jag in mjölken, äggen och att jag behöver köpa mer tandkräm. Ligger högst upp för att komma åt när jag står vid ica.se eller på min lokala ICA.

🌳 Livet

Det här är en area på Things-språk, ett projekt som både kan innehålla uppgifter och andra projekt. Direkt under Livet lägger jag sånt som har med mitt eget liv att göra. Det kan vara allt från att springa som här ovan, till att uppdatera mitt CV, sortera bilder från en resa eller gå en kurs i skogsbruk. Uppgifter som "Spring 5 km" har jag ställt in som återkommande, så varje gång jag bockar av den kommer dyker det upp en ny två dagar senare.

En del av de mer långsiktiga uppgifterna i denna kategori överlappar med hur jag använder Notion. Mer om det i ett senare inlägg. Om du också använder Notion, gå gärna med i gruppen Notionbubblan på Facebook.

💵 Ekonomi

Påminnelser om att kolla till betalningar, att avsluta abbonemang eller boka in ett möte med banken hamnar här. Här har jag också återkommande uppgifter som påminner mig om att uppdatera min ekonomiska sammanställning en gång i månaden.

🍻 Umgänge

Det mesta av det sociala umgänget sköter jag genom normalt minne, men några saker lägger jag gärna in här. Till exempel om jag behöver påminna mig själv om att köpa biljetter till en konsert på ett visst datum, eller om jag vill köpa en speciell present till en vän några dagar innan vi har bokat att ses nästa gång.

🏡 Bo

En av poängerna med att använda ett system för att-göra-listor är att väcka lusten att bocka av saker däri. Därför lägger jag också in vardagsuppgifter, som att tvätta, klippa gräset eller städa i listan. Återkommande uppgifter i denna kategori är exempelvis att byta vattenfilter en gång per månad.

💾 Digitalt

Här lägger jag allt som har med mitt digitala liv att göra. Det kan vara allt från att byta system för backup, till att ordna något med mina personliga domännamn. Det kan också vara någon idé för hur jag ska strukturera Things eller Notion på ett nytt sätt, eller testa en ny app.

👨🏼‍🎓 Studier

Tidigare hade jag underprojekt för varje kurs jag läser på universitetet, men det blev fort rörigt. Nu kör jag istället allt som har med studier att göra under detta projekt, men taggar ibland uppgifterna med den kurs de tillhör. I exemplet ovan har jag taggat två av uppgifterna med Kreativt skrivande, en kurs som börjar om några veckor.

🗽 Åstadkomma

Ett genomgående tema i mitt liv är en ständig strävan efter att åstadkomma något. Ofta har jag svårare att blicka bakåt och se att jag faktiskt fått något gjort, men denna kategori är tänkt att hjälpa mig att hantera båda. Uppgifter som hamnar direkt här är av mer generell karaktär och kan vara idéer på en tavla jag vill måla, eller att kolla upp en kurs i dramaturgi.

🗣 Följande

En samlingskategori för allt som har med kommunikation på sociala medier och denna blogg att göra. Sånt som är att dela med mig av kunskap eller insikter. Även idéer och sånt som behöver kollas upp inför att starta en Podcast eller Youtube-kanal.

Allt som har med min Instagram, denna blogg, min än så länge glest befolkade engelskspråkiga blogg eller Facebook-sida hamnar här.

✍️ Författare

Jag har hittills gett ut två böcker, E-handel för en digital nomad och E-Commerce for a Digital Nomad. I denna kategori lägger jag sånt som har med innehållet och böckerna i sig att göra. Det kan också vara uppgifter som att strukturera kapitlen för en ny bok, eller skicka ut testexemplar till influerare.

🕵️‍♂️ Journalist

Uppgifter som rör min journalistroll. Kan vara att kontakta en tidning angående frilansuppdrag eller att kolla upp något inför ett gräv.

🥄 Nyfikenhet

Filmer att se, fenomen att läsa om, ämnen att forska vidare i. Har även Läs Bibeln, Läs Koranen och Läs Toran här, även om de också förmodligen platsar bättre i en livsmåls-lista i Notion.

📚 Böcker

Lista på böcker jag blir sugen på att skaffa/läsa när jag stöter på dom i olika sammanhang. Det kan vara en bok som omnämns i en Podcast eller på en Youtube-kanal. Brukar bara kasta in en uppgift med bokens titel och bocka av den från listan när jag köpt eller skaffat boken.

💰 Hustle

I brist på bättre namn. Är själv inte så djupt driven av pengar att titeln och symbolen blir helt rättvisande, men det handlar sånt som jag bygger upp med ekonomiska mål och medel. Används än så länge mest som area/grupp.

🟩 Smond AB

Mitt bolag som bygger e-handelslösningar med Shopify för småföretag. Allt som rör bolaget, kundaktiviteter och försäljning läggs in här. Detaljerade uppgifter finns dock i andra verktyg, bland annat Trello för kundprojekt och sälj-funneln finns i Notion.

🟧 Erik Karlberg AB

Mitt bolag som äger Smond AB, säljer böckerna jag skrivit och säljer journalist- och skribenttjänster. Återkommande uppgifter i både detta projekt och det för Smond AB är praktiska saker så som att betala ut lön, rapportera arbetsgivaravgifter och att skicka fakturor på överenskomna datum. Hantera annonskampanjer och annat som har med pengarna för författandet sker också här.

🎙 Livepodd

Livepodd är en webbtjänst med en kalender över kommande livepoddar. Här lägger jag regelbundet upp de livepoddframträdanden jag hittar. Återkommande uppgifter för att göra detta med kontinuitet läggs upp här. Även uppgifter som att rita en ny logga, kolla upp en ny webbplatform mm.

💡 Affärsidéer

Sånt som rör affärsidéer som inte ännu bolagiserats eller fått en egen kategori. Kan vara sånt som att skriva en affärsplan för en idé, eller ringa och kolla upp en möjlighet.

🏩 Engagemang

Allt handlar inte om pengar och det här är kategorin som har att göra med engagemang i samhället.

📌 Södertälje stads rödakorskrets

Jag är vice ordförande och kommunikatör i Södertälje stads rödakorskrets. Här hamnar alla uppgifter som har med det engagemanget att göra.

🏕 Fritid

Intressen och det som kan tänkas räknas som hobbyverksamhet. Exempelvis att skruva isär min el-moped och leta rätt på vilka batterimoduler som är dåliga.

🚤 Ockelbo T17i

Några fritidsintressen som är mer omfattande har fått ett eget projekt, bland annat min båt - en Ockelbo T17i.

🛠 Bygga och skapa

Här hamnar det mycket roligt och är en lista av idéer som jag kommer på att jag vill skapa eller bygga. Det kan vara allt från att bygga en kärra till mina kajaker, till att lägga ut kullersten runt ett träd i trädgården, till att beställa delar till min blivande hydroponiska odling från Amazon.

🛍 Skaffa och köpa

Jag har en regel om att jag inte får köpa något om det inte skrivits upp här minst en dag innan. Det är för att minska att impulsköpen tar överhanden. Det innebär dock att denna lista växer sig orimligt lång av allt möjligt som jag vill skaffa mig. Nya tunnor till stuprören, bättre konservöppnare, växthus, arabisk oud, långfärdsskridskor och dieselgenerator är ett urval.

👔 Kläder

Samma som ovan men specifikt för kläder.

Hoppas att denna genomgång gav lite mer inspiration kring hur du kan använda Things. Ett tips för att göra det mer ombonat är att använda emojis i namnen på projekten. Lycka till!

Att vara digital nomad innebär för vissa att de finansierar sin nomadiska livsstil genom en vanlig anställning som utförs platsoberoende. För andra innebär det att driva eget på ett eller annat sätt. Det kan handla om att frilansa som journalist, översättare eller utvecklare där den egna tiden säljs med ett visst pris. Det kan också handla om att driva en egen butik eller försäljning av varor, där något säljs med en liten marginal varje gång som till slut ska finanisera nomadandet.

Oavsett vilken verksamhet du tänkt driva så tjänar du mycket på att formulera en affärsidé för vad du tänkt företa dig. Så låt oss gå igenom några saker att tänka på för att din affärsidé ska hålla i längden.

Ditt kall

Om din affärsidé ska bli långlivad bör du grunda den i något som är så stor del av dig själv att du inte kommer släppa den i första taget. Är du driven av pengar så är det enklare, då kommer du jaga kronorna och få med dig företagets idé av bara farten. Men är du det minsta driven av något annat i livet, se till att din affärsidé fångar upp det. Som digital nomad kommer nämligen frestelserna att vara större än för de flesta andra företagare och du behöver göra det enkelt för dig själv att stå emot dessa. När stranden låter viktigare än att skriva ett jobbigt mail till en leverantör eller hantera en besvärlig kund, då behöver ditt kall finnas där som en tung motvikt.

Tänk på nördarna

Har du ett intresse som du är ganska ensam om? Bra, för du är inte ensam längre. Några av de mest framgångsrika företagen som startas av digitala nomader är de som tilltalar en smal grupp människor, men över hela världen. Har du en speciell humor? Sälj t-shirts med skämt som du skrattar åt. Samlar du på kepsar från 50-talet? Bygg en marknadsplats för likasinnade över hela världen.

Vad du ska sälja

Oavsett vad du tänker dig att sälja, vare sig det är tjänster för att granska studenters CV när de ska söka jobb som kommunikatörer eller om det är träleksaker, så tänk på det som en produkt. En produkt som någon lätt ska förstå vad det är, vilken nytta det ger dom och vad det kommer att kosta. Föreställ dig sedan varför dina kunder kommer köpa just denna produkt av just dig. Tänk dig också vem som är bortanför din kund. Vilken drivkraft finns där bakom och vem är det som din kund vill göra tillfreds med köpet, förutom sig själv?

Att formulera affärsidén

När du har tänkt på ditt kall, vad du tänkt sälja och till vem så är det dags att formulera din affärsidé. Gör det inte bara för andra, gör det även för att du själv ska ha något att luta dig tillbaka till när det kommer tuffa tider. Fånga in essensen av vad det är ditt företag kommer att bli.

Mer om det här med att formulera en affärsidé finns att läsa i min bok E-handel för en digital nomad. Hör gärna av dig till mig på erik@karlberg.org om du har fler tips eller erfarenheter av att formulera affärsidéer.

Tesla lanserade i slutet av förra året något som fick hela bilbranschen, och övriga media, att kollektivt utropa "WTF?". Cybertruck är något som går längre än till och med biltillverkarnas konceptbilar som traditionellt designflörtar på de årliga bilsalongerna. Inte nog med det, den här skapelsen går till och med att förbeställa.

Det här är varför designen och bilen inte bara kommer bli en succé, utan också äntligen förändra en hel branch.

Vi lever inte längre på 90-talet

På 90-talet fanns det tydliga ideal som vår kultur strävade efter att efterlikna. Slätrakad haka med tydliga käklinjer, en välsvarvad midja och blont svallande hår, eller möjligtvis en veckas jämnt utspridd skäggstubb. Collegefilmer och Baywatch. Men det var då. Sedan dess har världen förändrats. Spretig skäggväxt fick utrymme att hyllas och de stora modehusen började sälja mjukisbyxor. I takt med selfiekulturen och individualismens övertagande har det som sticker ut fått högre värde, framförallt bland de som har resurser att våga.

Tesla Cybertruck är premiummärkets skottsäkra mjukisbyxor.

Vi lever i disruptåldern

Om vår tid kommer minnas som digitaliseringens ålder, är en viktig komponent av detta ordet disrupt. Digitaliseringen har inneburit att branch efter branch tvingats tänka om. Inte enbart på grund av att deras verksamheter och inrutade pengasystem nu kan ersättas av appar och big data, utan på grund av en ny filosofi bland företagare. Där kreativa entreprenörer tidigare fokuserade på att uppfinna nya tekniska produkter för att konkurrera, har de idag siktet inställt på de mest trögrörliga branscherna och hittar sätt att helt vända upp och ner på deras affärsmodeller. Ett sätt att störa hela marknader och sätta sig själv i förarsätet, eller disrupt som det kallas.

Tesla Cybertruck är född i ett företag som vågar störa sin egen marknad, igen.

Vi är oroliga

Vår värld förändras snabbt just nu. Snabbare än någonsin tidigare. Politiskt, demokratiskt och tekniskt. Oron det medför skapar ett underliggande behov av att bejaka frihet. I staden kan vi gömma oss som personer, men vi blir sårbara som kollektiv. I oroliga tider lockar landsbygden och vidderna, där vi ser faran komma på håll och där vi har möjlighet att hitta föda utan att vara beroende av en orolig värld.

Tesla Cybertruck tar den diffusa längtan som gjorde SUV till den nya kombin, gångrar den med tusen samtidigt som längtan fått sällskap av oro för klimatet och världen.

Därför

Ställ en Volvo, en BMW, en Audi och en Volkswagen bredvid varandra. Vad är det som egentligen skiljer dem åt? Ljusbilden och logotypen i fronten? Vilkeln på linjen längs med sidan? Motorn? Möjligtvis något med tiondelar i bränsleförbrukning eller hästkrafter upp och ner.

Uttalanden i stil med "50% av våra bilar kommer vara laddhybrider år 2030" och dieselskandaler för att krampaktigt hålla sig kvar i den bekväma trögrörligheten.

Det fanns en gång en mobiltelefontillverkare som hette Nokia. När Apple släppte sin iPhone var det första de gjorde att håna idén, de hade minsann en enorm erfarenhet av mobiltelefoner och ingen skulle vilja peta på en skärm med fingrarna.

Tesla Cybertruck är en välbehövd känga till en på tok för konservativ bilbransch. Tack Elon och välkommen förändring.

När vi startar företag är det lätt att enbart tänka på de ekonomiska aspekterna. Fasta kostnader, vad ska jag sätta för pris, hur stor är marknaden? Men måste allt vi gör vara lönsamt? Och vad innebär lönsamhet egentligen?

En av mina verksamheter är inte särskilt lönsam om man räknar i kronor och ören, men jag anser den ändå vara en av mina mest lönsamma investeringar. Låt mig berätta hur det gick till.

Dubai 2017

Jag hade precis flyttat till den extravaganta ökenstaden vid persiska vikens strand för att sälja Wi-Fi-lösningar till telekomoperatörer. En överraskande aktiv hållbarhetstrend i vad som annars är ett överkommersialiserat engångemecka gjorde mig inspirerad att starta något vid sidan om. Frågan var bara vad jag skulle starta.

En dag tog mitt tvättmedel slut och jag begav mig till den lokala matvarubutiken i bottenvåningen på huset jag bodde i. Det enda jag köpte var en sån där flytande tvättmedelsflaska med inbyggt handtag. Ett handtag som någon alltså lagt ner massor av tid och kreativitet för att designa, inte för att det ser bra ut - utan för att det ska vara lätt att just hålla i och bära denna flaska. När jag betalat och vänder mig om för att plocka med mig flaskan, möts jag av att personalen stoppat ner den i en plastpåse!

Ett fullt fungerande handtag gjort för att bära i, nedstoppat i en påse vars enda funktion är att bära det som ligger i den. Suck.

Samtidigt hemma i Sverige införs de första reglerna för att minska användandet av plastpåsar. Målet är att få oss att använda tygpåsar eller andra alternativ istället. Men problemet med tygpåsarna är att de är krångliga att ha med sig. De blir nedknölade i någon ficka och glömda hemma till nästa gång. Så vi köper ytterligare en tygpåse för dyra pengar, igen och igen.

Frågan om vad jag skulle starta började närma sig sitt svar. Jag skulle göra något åt engångsplasten och jag skulle börja i Sverige, för att sedan ta det till Dubai.

Starta företag i ett annat land

Save Mondays Tygpåse är en påse du tar med till butiken, inte bara därifrån. Genom en smart ficka går den att rulla ihop och läggas i jackfickan, handväskan eller handskfacket på bilen när den inte används - nära till hands när det är dags att handla.

När jag satte upp Save Mondays drog jag på mig en självpåtagen begränsning. Jag skulle starta företaget i Sverige samtidigt som jag bodde i Dubai och åkte runt till massor av ställen i jobbet. Företaget skulle bli helt platsoberoende och kunna skötas varifrån som helst i världen. Anledningen till det var inte bara att det var praktiskt nödvändigt, jag hade även ett parallelt mål.

Lönsamheten för Save Mondays visade sig i kronor och ören inte bli så stor, men för i vilken riktning jag vill att världen ska förbättras var den större. Och för mina parallella planer hade verksamheten en avgörande betydelse.

Jordanien 2018

Efter att ha varit på semester i Jordanien, besökt Petra, Wadi Rum och druckit kaffe i små gränder i Amman, satt jag en eftermiddag på ett kafé med utsikt över stadens kullar. Save Mondays hade rullat på så smått, men inte nått någon större ekonomisk succe. Solen lyste varmt in genom terassen och i skuggan av en pelare knappade jag febrilt på datorns tangentbord. Jag hade äntligen kommit igång med det parallella målet. Min kopp med myntate dracks växelvix upp och fylldes åter till bredden. Jag knappade vidare, rad efter rad. I bakgrunden hördes ett kanon av skräniga högtalare när kallelsen till bön ropades ut över stadens kullar. När så solen gick ner bakom hustaken hade jag en lista på vad 10 kapitel skulle handla om. För varje kapitel hade jag listat tre ämnen att skriva om. Min första bok hade fått sitt skelett och vägen mot det parallela målet var påbörjad.

Vinterland 2019

Hösten efter Jordanien fortgick med många tidiga mornars skrivande. När så året blivit nytt fann jag mig själv hemflyttad till kalla Sverige igen. Ökensand och skyskrapor hade bytts ut mot krispiga morgnar och knarrande snö under fötterna. En av de första promenaderna till brevlådan den där vintern, blev för att hämta ett paket från tryckeriet. Plötsligt hade jag det första exemplaret av min helt eget skrivna debutbok i handen!

E-handel för en digital nomad lär ut hur man kan starta ett helt platsoberoende e-handelsföretag. Steg för steg och med massor av praktiska exempel och tips.

Lärdomarna från Save Mondays hade nu omsatts i text och blivit till en bok, precis som jag föresatt mig med mitt parallella mål.

Mätt i nedlagd energi per försäljning så har boken en hög lönsamhet i kronor och ören, men där lönsamheten verkligen sticker ut är hur den bidrar till mitt namn och varumärke. Och det skulle jag ha nytta av i nästa steg.

Hävstång för e-handel

Genom att använda E-handel för en digital nomad som ett alldeles för tjockt visitkort, kunde jag snabbt etablera en tung trovärdighet för mitt nästa projekt - e-handelsbyrån Smond.

Smond bygger e-handelslösningar åt mindre företag och har hittills bland annat levererat lösningar åt Head Hug och By Faux.

Smond skulle visa sig vara lönsamt även när man räknar sådant i pengar pengar, men skulle aldrig ha kommit igång så snabbt om det inte vore för vare sig Save Mondays eller boken E-handel för en digital nomad.

Lönsamhet i tre delar

För att avsluta skulle jag vilja dela upp begreppet lönsamhet i tre delar.

Förbättring - Att vara verksam i något som åtminstone i liten liten skala faktiskt bidrar till en bättre värld.

Pengar - Att tjäna pengar för att ställa mat på bordet och köpa frihet.

Namn - Att bygga upp ett namn, rykte och förtroende inom din bransch.

Genom att medvetet använda de tre delarna behöver inte allt du gör vara lönsamt räknat i kronor och ören. Det kan finnas stora anledningar att ändå investera både tid och resurser. Det du får tillbaka har då möjlighet att bli större än både kronor och ören.

Vad tycker du, behöver allt vi gör vara lönsamt? Kan man dela upp lönsamhet på det här viset? Hör av dig på erik@karlberg.org.

Hemnetknarka. Blocketknarka. Pinterestknarka. Tinderknarka. Youtubeknarka. Det är något annat än att nyhetsknarka eller att bara scrolla genom vänners inlägg på Facebook eller Instagram.

I inlägget Så blir du en morgonmänniska, skrev jag följande med anledning av att jag bytt planhalva och numera är morgonmänniska.

Försprånget på minst två timmar innan världen vaknar är skillnaden mellan att leva på drömmar och inspiration, och att leva på att få saker gjorda.

Att leva på vatten och bröd, att leva på drömmar och inspiration eller att leva på att få saker gjort. När något föder vår hjärna vill vi ofta ha mer och bättre av det. Det som från början är en jakt efter kunskap med ett tydligt mål, blir istället en resa där målet och letandet i sig är födan.

Innan jag bytte till morgonlägret hade jag lätt för att fastna vid telefonen strax innan läggdags. Inspirationen började bubbla upp lagom till att klockan närmade sig tandborstning. En känsla i kroppen av att vilja utforska. Leta efter det där huset som har allt eller se om inte den där fantastiska segelbåten med renoveringsbehov dykt upp just denna dag. Scrolla lite mer, kanske är det längre ner som den gömmer sig. Samma beteende när en ny idé ska vändas och vridas på.

Vår hjärna tycker om att leta, för var som helst kan det ligga något som ingen annan upptäckt ännu. Något som ska göra oss mätta och glada, avgörande för vår överlevnad. Vi blir exhalterade och på spänn, det gäller att inte gå miste om det som vi snart ska hitta. Men det här är inte särskilt kompatibelt med att kunna somna, eller för den delen att sova gott.

När drömmar och inspiration blir skadligt

Jag stirrar på den öppnade appen för Blocket och undrar vad det var jag skulle leta efter? Pulsen är förhöjd och det känns i hela kroppen att jag är nära en lösning på ett problem som jag just glömt bort. I väntan på att minnas gör jag några bekanta sökningar, känner inspirationen när jag hittar, sparar objektet till senare och fortsätter leta.

Jag bläddrar bland bostäder på Hemnet. Jag läser priser och storlekar, ser på inspirerande vardagsrum och utsikter, närhet till bryggor. Lär mig om området och marknaden. Pulsen är förhöjd och det känns att jag hittat en väg till ett drömboende. Men objekten har jag sett förut, för några dagar sedan fick jag samma känsla av att ha hittat vägen, av exakt samma annonser. Inget har förändrats, men hjärnan frossar ändå.

Kroppen har lärt sig att vägen är målet och att känslan av att vara på väg att hitta ett superklipp är viktigare än klippet i sig. Kroppen tycker om att höja pulsen och mata hjärnan med drömmarna och inspirationen.

Jag lägger ifrån mig telefonen. Försöker somna.

Men drömmarna och inspirationen bubblar kvar. Pulsen är fortfarande förhöjd. Slutna ögon hjälper inte för att locka fram John Blund. När sömnen till slut kommer är oklart. Hur djup sömnen är likaså.

Väckarklockan ringer. Ljudet doftar av ren ondska och motivationen att gå upp ligger oändligt långt under isen. Täcket vill ha mig tillbaka, kroppen måste återhämta sig från den jakt som började på kvällen och fortsatte in i natten. Den jakt som var scrollande efter inspiration och drömmar.

Så hade jag det förut.

Som tur är har jag lämnat dålig sömn på grund av scrollande bakom mig. Det händer fortfarande (lite för ofta) att jag Hemnetknarkar och Blocketknarkar, men om jag gör det är det med en viktig skillnad - det sker aldrig precis innan min kropp ska få sin nattliga dos av god sömn och scrollfria drömmar.