Södertäljes medielandskap och tredje stadsmakt

Den senaste tiden har jag haft anledning att fundera en hel del kring Södertäljes medielandskap. Egentligen går funderingarna flera år tillbaka, då jag länge funderat kring den mediebild som fötts i och om Södertälje och grott långt utanför stadens gränser. Här tänkte jag redogöra som hastigast kring medielandskapet Södertälje, en liten sammanställning kring vilka som utgör den granskande makten.

Siffror på redaktionernas storlek ska ses som en uppskattning av journalistisk styrka och behöver inte nödvändigtvis vara exakt rätt.

Länstidningen

Går självklart inte att komma ifrån LT, vår egen Länsan. Den stora draken på orten med en lång och stolt historia. Papperstidningen som sätter agendan för lokalpolitiken och rapporterar om allt från försvunna katter till dubbelmord och maffia.
Enligt lt.se har Länstidningen 26 personer i redaktionen, innehållande allt från journalister, nyhetschef och fotografer. Till det kommer ett helt gäng administrativ och säljande personal. Tidningen kommer ut sex dagar i veckan.

LT är en traditionell papperstidning där webben är sekundär. “Alltid mer att läsa i tidningen” är ständigt förekommande och nog för att aktuella händelser kommer upp på webben, men de mer djupgående reportagen finns bara i tryckt form. Trots detta är lt.se välbesökt (ca 125 000 unika per vecka) och sätter agendan för vad som händer i staden. På senare tid har även LT på Facebook börjat vakna till liv — i dagsläget har man 3 321 följare där. Journalisterna på LT är även ganska aktiva på Twitter.

Det verkar som att man faktiskt säljer en del lösnummer i kiosker och på bensinstationer (600 ex/dag 2012 enligt TS) men största kassakon är de 12 000 prenumeranterna och annonsförsäljningen.
Prenumeration på papperstidningen kostar 225 kr/månad men nöjer man sig med en elektronisk PDF-variant kostar det 99 kr/månad.

Målgruppen, hur Länstidningen profilerar sig, hanterar rubriker och förhåller sig till den egna staden Södertälje förtjänar ett separat inlägg — men att de nyligen utökade aktiesidorna i papperstidningen säger en hel del. Likaså den bild av Södertälje som resten av Sverige idag har.

Södertälje Posten

Den traditionella gratistidningen med en massa annonser. SP gör inte så jättemycket väsen av sig men innehåller en del journalistiskt material och läses avslappnat när den dyker upp. Utkommer numera en gång per vecka, har tidigare haft satsningar på två gånger i veckan men landar fortfarande regelbundet i de allra flesta Södertäljebors brevlåda. SP existerar knappt på webben i folks medvetande, även om faktiskt hela tidningen går att läsa på sodertaljeposten.se. Twitter och Facebook får inte heller ta mycket del av SP.

Viss del av den politiska debatten förs på debattsidorna i SP och den verkar läsas av våra beslutsfattare, även om en politiker inte blir lika nervös om en journalist från SP ringer som en från LT.

Redaktionen består enligt sodertaljeposten.se av två personer. Försäljningsavdelningen på dubbla storleken skvallrar tydligt om förhållandet mellan journalistik och annonser i verksamheten. I tidningen ser man ibland ett par ytterligare namn, vilka gissningsvis är frilansare och därför skulle man kunna räkna upp siffran på redaktionen till 3.
Ägdes tidigare lokalt av en Södertäljefamilj, men köptes för några år sedan upp av Promedia, samma koncern som äger Länstidningen.

Newz Södertälje

Uppstickaren som etablerat sig som ett nöjesmagasin med fokus på krog- och musikliv och glada tester av bilar och prylar. Newz kommer inte ut så ofta men bläddras flitigt i på kaféer och restauranger när ett nytt nummer kommit ut. Rör man sig inte på stan så är det lätt att missa Newz, men 7 353 följare på Facebook skvallrar om en yngre målgrupp som gillar innehållet.

Redaktionen består av 2 personer enligt newztelge.se men genom samarbeten med lokalkändisar inom mode, träning och relationer så landar det nog mer åt viktat 3 st.

Man har tidigare gjort försök med att komma ut två gånger per månad, men verkar ha återgått till formen av ett månadsmagasin. Hela tidningen går precis som SP att läsa på webben men webbplatsen i sig har ett ganska spretigt innehåll, trots flera vad det verkar storslagna planer på en nöjesportal. Det känns som att korta uppdateringar och (något populistiska) frågor på Facebook får stå för nyhetstäckningen. På Twitter ekar man med sin frånvaro än så länge. Den politiska agendan har hittills påverkats främst genom chefredaktör Chabbes utspel och krögarmöten, vilka gett avtryck i annan media (LT och SP).

Våra TV-kanaler

Där medielandskapet i Södertälje verkligen blomstrar är inom TV. Vi har två TV-kanaler med nyhetsredaktioner, tävlingar, matlagningsprogram och debatter som sänds live. Suryoyo Sat och Suroyo TV finns båda att se live på webben eller via kabel-TV runt om i världen. Man sänder i huvudsak på Suryoyo och Arabiska och sätter agendan för en del debatt hos Syrianer/Assyrier, men mycket lite av den debatten hamnar i eller påverkar stadshuset.

SVT har även planer på att starta en redaktion i Södertälje.

Några tidigare satsningar

Mitt i Södertälje fanns ett tag men försvann i samband med att Mitt i fokuserade på högre lönsamhet. Kringelstan hade ett utmärkt läge att göra något bra av sin portal men verkade hitta fokus och ekonomi på annat håll. Lokalradiokanalerna har i perioder haft satsningar på lokala nyhetssändningar för Södertälje, men inget har blivit särskilt långlivat.

Maktens fördelning

Att media sätter agendan för vad som ges utrymme för diskussion är en viktig del av den makt som ligger just i media. Att media kallas för den tredje statsmakten är ett resultat av att denna makt är otroligt viktig i ett välfungerande samhälle. Att det finns en utmaning i att hitta balans mellan kritisk granskning av den första och andra statsmakten och att hitta lönsamhet i ett förändrande medielandskap, är tydligt.

Lite talande grafik kring Södertäljes medielandskap och tredje stadsmakt: